GNISTAN nr 31 Skriv ut

VAD BÖR GÖRAS?

Den palestinske akademikern Edward Said sa alltid att det var omöjligt att prata om Israel/Palestina-konflikten utan historiska kartor för utan kartor blir stölden av land osynlig. Lägger vi på kartorna de militära utposterna som kallas bosättningar och vägarna där endast israeler får färdas samt den enorma betongmuren är likheten med sydafrikansk apartheid uppenbar. Israels F-16 plan och fosforbomber i Gaza befäste denna bild för tiotusentals människor världen över och har lett till stora protester i solidaritet med palestinierna. Israels propaganda om självförsvar fick inte fäste och gick stick i stäv med siffrorna och bilderna på de döda barnen och de bombade sjukhusen.

Gazakriget ifrågasatte också hela idén om en tvåstatslösning och den s.k. fredsprocessen. Den enda stat som Israel lär tillåta är en upphackad lydstat där man kan kontrollera gränserna, med andra ord inte en stat och ingen demokrati. En etniskt rensad stat som ockuperar och förtrycker ett annat folk kan inte överleva på lång sikt, och kommer ständigt att behöva använda extrem brutalitet för att slå ner det oundvikliga motståndet mot ockupationen. Valvindarna blåser högerut i Israel och de som är ansvariga för våldet i Gaza anses tillhöra mittenfåran i israelisk politik. Den extreme nationalisten Lieberman som bor i en bosättning på Västbanken förutspås bli den största valvinnaren och det var han som i januari argumenterade för att förbjuda de arabisk-israeliska partierna då dessa kritiserat anfallet mot Gaza.

Protesterna och solidaritet i alla dess former måste fortsätta och vi behöver öka pressen på vår regering att bryta med Israel. (en speciell tanke skickas till ISM-aktivisten Ulrika Andersson som skottskadades under en protest mot muren i Nilin på Västbanken). En liten seger här hemma är att företaget Veolia förlorat kontraktet om driften av Stockholms tunnelbana efter att protestlistor insamlats mot företagets järnvägsbygge på den ockuperade Västbanken.

Rasism i Rosengård

Rosengård är ett av de områden i Sverige där omfördelningen av resurser, som lett till de största klassklyftorna sedan 1950-talet, är allra mest tydlig. Problem som trångboddhet är på väg tillbaka. Här bor Sveriges fattigaste barn, arbetslösheten är hög, skolresultaten magra och bostadssegregationen uppenbar. I det perspektivet blir Nyamko Sabunis rapport om Rosengård obehaglig. Den är inte bara ovetenskaplig och designad att förstärka rasistiska fördomar utan själva dess grundpremiss är att sparka på den som ligger. Det är de som är utsatta för rasism som ska bära ansvaret för att de stängs ute. Inte bara ska de beskyllas för att vara bidragsberoende och ha ”fel värderingar” (läs religion) utan nu ska Rosengård terroriststämplas också. Syftet med ideologin ’du är din egen misslyckas smed’ är att makten kommer billigt undan. Rapportens tal om ”hot mot demokrati” och ”radikalisering” får effekten att Rosengård isoleras och framställs som mer annorlunda och skrämmande än andra arbetarklassområden och försvårar att man gör gemensam sak i att kräva upprustning av bostäder och skolor exempelvis. Kanske Nyamko istället borde begära en forskningsrapport om hur skrämmande, hotfullt och kvinnodiskriminerande klimatet är inom polisen?

Rosengårdspolisernas rasistiska uttalanden har uppenbarligen öppnat Pandoras ask. Inte långt efter piketpolisernas tal om ”blattajävlar” och ”den lille apajäveln” så avslöjas det att Malmöpolisen använt namn som Neger Niggersson i sin internutbildning. Därefter träder en annan polis fram i media och berättar att han blivit kallad ”jävla apa” av sina kollegor och när han försökt ta upp incidenten med sin chef så kallade denna honom neger. Alla dessa fall har anmälts men aldrig utretts. Det är över huvud taget si och så med människosynen hos polisen vilket mobilfilmningen av mannen på psykakuten och Göteborgspolisernas strippfest visar. Dock utgår all rapportering av händelserna ovan från ’ruttna äppel’-teorin eller möjligen ’systemfel i Malmö’-teorin men det finns ett djupare problem än så. Polisens roll i den kapitalistiska staten är inte att skydda vanliga medborgare utan att skydda systemet. Ett enkelt exempel är att staten inte skyddar de människor som blivit av med hem och arbete under den ekonomiska krisen utan bankerna, kronofogden och företagen. Polisen bildades inte för att skydda arbetarklassen utan för att kontrollera den. Den moderna polisen föddes i London 1829 och en av dess viktigaste uppgifter var att hålla ordning på den brittiska arbetarrörelsens första demonstrationer. Rasism och andra fördomar kommer att fortsätta frodas inom polisen så länge deras uppgift är att försvara ett i grunden ojämlikt samhälle. Men självklart ska vi här och nu kräva att rasister avskedas och att polisen slutar utreda sig själva.