HÖGT PRIS FÖR 20 ÅR AV NYLIBERALISM Skriv ut
Skrivet av Mattias Nylund   

De senaste tjugo åren har vi dagligen fått höra om vikten av att avreglera välfärden och det gemensamma ägandet. Det har sagts att de offentliga utgifterna måste minska, att rättigheterna för sjuka och arbetslösa måste strypas och att kapitalet måste släppas ”fritt”; annars är vi dömda till en undergång utan tillväxt. Det har sagts att detta varit den enda vägen och de politiska etablissemangen, socialdemokrater som borgare, har varit rörande överens med kapitalet om grunddragen i hur samhället skall omvandlas. Nu kan vi se vart det lett, till ett samhälle som präglas av kris på snart sagt varje område; finansiell kris, nedskärningar av offentlig sektor, segregation och ökad rasism, arbetslöshet, ökade klasskillnader och därmed även ökad utslagning och fattigdom.

Denna samhällsomvandling, denna ägande och maktomvandling, har nu slutligen försatt hela världsekonomin i kris; lånebubblorna spricker och världens börser rasar, trots att 1000-tals miljarder de senaste veckorna flyttas över från folkliga egendomar som pensionssparanden rakt in i kapitalisternas fickor. De som drabbas hårdast av krisen är som alltid vanligt folk.

Under den senaste månaden har det varslats mer än 9000 arbetare i landet. Situationen idag är dock värre än tidigare då borgarregeringen stöpt om grunderna för arbetsmarknadspolitiken. Dels har de gjort medlemskapet i a-kassan dyrare och dels har de försämrat dess ersättningsnivåer. Detta har lett till att mängder av människor lämnat fackförbunden och a-kassorna, och därmed står utan ersättning vid arbetslöshet (över 500 000 människor har lämnat a-kassan sedan borgarnas maktövertag vilket innebär att över en miljon idag står oförsäkrade). Parallellt har man också angripit arbetsmarknadsutbildningarna och sänkt anslagen till AMS, vilket drastiskt minskat arbetsförmedlingens utrymme att hjälpa arbetslösa. Vägen från arbetslöshet till ett arbete är således fattigare, brutalare och längre än på mycket länge.

AB Volvo tjänar som en god fallstudie i hur vansinnet idag tar sig uttryck, speciellt eftersom fordonsindustrin är den bransch i landet som drabbats hårdast av den finansiella krisen. Fordonsindustrin i Sverige är stor. Om man räknar in underleverantörer så arbetar ca 130 000 arbetare inom fordonsindustrin. Bara i år har 3400 arbetare varslats på Volvo, men många fler är att vänta. I samma andetag som arbetare avskedas med argumentet att man inte har råd att behålla dem så delas 10-tals miljarder ut till aktieägarna. Att avskeda dem som genom sitt arbete skapar alla miljardvinsterna är en poetiskt tydlig uppvisning av kapitalismens brutala logik.

Istället för att använda de ekonomiska resurserna som faktiskt finns för att garantera alla arbete och en hygglig lön så skall vanligt folk nu betala för profitkalaset, samtidigt som de förlorar sina jobb. Om vi återvänder till AB Volvo som exempel har de under 2006-2007 betalat ut mer än 30 miljarder i vinst till aktieägarna istället för att investera vinsten i det som håller en ekonomi igång, dvs. ökade löner och produktiva investeringar. För att ha råd med investeringar har man lånat över 11 miljarder och enbart räntan på detta lån skulle ha täckt lönekostnaderna för dem som varslats. Istället för att i kristider kräva tillbaka hypervinsterna från aktieägarna så skall skattebetalarna stå för kostnaderna och arbetarna bli av med jobben.

Att samhället drivs av galna aktörer blir alltid mer synligt i tider av kris. I USA lyckades Bush och hans gäng driva fram ett ”räddningspaket” på 700 miljarder dollar på ett par veckor, och i nation efter nation har det politiska etablissemanget på kort tid lyckats få loss mångmiljardbelopp för att stödja bankerna. Men, de sade ju att det inte fanns resurser? Var det inte så att vi inte hade råd med välfärd, a-kassa, sjukersättning och löneökningar? Nej, detta var givetvis lögn och förbannad dikt. Vad som istället demonstreras idag är att frågor prioriteras olika beroende på vilken samhällsklass frågan berör. Det handlar om makt och ideologi, och det är överklassens ökade makt och ideologiska styrning vi ser konsekvenserna av idag. En helt annan fördelning av välståndet är givetvis möjlig, och framförallt nödvändig.

I dessa tider, då den nyliberala omläggningen av samhället tycks ha nått vägs ände så är det viktigare än någonsin att ta till handling och visa på alternativ. Det är uppenbart för de flesta att något måste göras. Vi har inte råd att låta kapitalister, imperialister och Sverigedemokrater sätta dagordningen och få fri lejd att fortsätta sitt vansinne, fast nu i ett ännu mer polariserat samhälle med hårdare utslagning och övervakning av samhällets utsatta och politiskt radikala. Arbetarrörelsen behöver än en gång ta striden mot dem som skapat krisen och mot dem som vill profitera genom att skapa syndabockar.