IS banner
EGYPTENS ROLL I PALESTINA-KONFLIKTEN PDF Skriv ut Skicka sidan

Gnistan har intervjuat Per Björklund, frilansjournalist baserad i Kairo, om vad som skett i Egypten under Israels senaste attack mot Gaza och om landets roll i det politiska spelet i Mellanöstern.

Varför attackerade Israel Gaza?

Jag tror olika grenar av det israeliska militära och politiska etablissemanget hade olika mål med kriget, men alla militära vinster man eventuellt uppnådde är extremt kortsiktiga. Därför tror jag att kriget mot Gaza i första hand bör ses som ett desperat försök att bryta ned det palestinska folkets motståndsvilja och stärka moralen hos det egna folket och armén, som varit i botten sedan det katastrofala kriget mot Libanon under 2006.

Hur har protesterna mot Gaza-attacken sett ut i Egypten? Hur har det muslimska brödraskapet och vänstern reagerat på händelserna i Gaza?

Efter det första bombanfallet mot Gaza den 27:e december hölls stora protester nästan dagligen runt om i Egypten. Den största samlade uppemot 100 000 deltagare i Alexandria. I Kairo, där närvaron av regeringsbyggnader och utländska ambassader gör att toleransen för protester är betydligt lägre, slog säkerhetsstyrkor ned flera demonstrationer med våld och grep hundratals. Kairouniversitetet, som råkar ligga i närheten av den israeliska ambassaden, var under konstant polisbelägring medan kriget pågick. Inne på campus kryllade det av civilklädda agenter som skingrade alla större samlingar av studenter.
De flesta av protesterna har varit organiserade av det Muslimska Brödraskapet, som gjort sitt bästa - men inte alltid lyckats - för att undvika slagord mot Mubarak personligen. Det har genererat en hel del kritik från andra oppositionsgrupper, inte minst vänstern, som menar att Brödraskapets ledarskap medvetet undviker öppen konfrontation med regimen av rädsla för att man snabbt skulle förlora kontrollen över en sådan rörelse. Vänstern har varit mycket tydligare med att fördöma Mubarak, men har inte samma förmåga att mobilisera tiotusentals.

Vid sidan av demonstrationerna har många egyptier spontant uttryckt solidaritet med Gaza genom att bära palestinska kuffeyyas, eller via bildekaler och klistermärken med den palestinska flaggan och liknande.

Varför fortsätter Egypten hålla gränsen till Gaza stängd? Hur ser man på Hamas från ett egyptiskt perspektiv?

Man håller gränsen stängd delvis för att man är beroende av USA:s militära bistånd och har svårt att gå emot Vita husets vilja. Men också för att regimen själv betraktar Hamas som den verkliga fienden. Många egyptier är skeptiska mot rörelsens ideologi men stöder fullt ut det palestinska folkets rätt till motstånd. Från officiellt håll beskrivs Hamas som i bästa fall oansvariga, i värsta fall som terrorister eller iranska agenter som hotar Egyptens nationella säkerhet. Den egyptiska regimen är motståndare till Hamas för att varje framgång för rörelsen anses stärka den inhemska islamistiska oppositionen. Men det handlar inte främst om ideologi, utan om att varje framgångsrik folklig motståndsrörelse ses som ett hot av regionens korrupta envåldshärskare.

Hur agerade Mubarak under Israels krig mot Gaza? Hur säkert sitter han idag?

Den egyptiska regimen reagerade som vanligt med att lägga skulden för kriget på Hamas, och har också anklagats för att ha gett Israel grönt ljus för anfallet i förväg. Under kriget höll man gränsövergången i Rafah stängd och släppte inte ens in frivilliga läkare till Gaza.
Redan innan det senaste kriget mot Gaza var Mubaraks legitimitet i botten bland den överväldigande majoriteten av befolkningen. 30 år av nyliberalism har satt sina spår i form av massarbetslöshet, sjunkande löner och växande klyftor. Genom att sälja ut statliga industrier har regimen undergrävt en viktig del av sin egen maktbas, och förlitar sig i allt högre grad på militären och inrikesministeriets 1,4 miljoner poliser och säkerhetsagenter för att hålla befolkningen i schack.

De senaste årens våg av strejker och sociala protester visar att repressionen håller på att förlora sin effekt - och ändå har den globala ekonomiska krisens inte ens börjat drabba Egypten på allvar. Därför tror jag att det kommande året kan bli Mubaraks svåraste någonsin.

Vad skulle ske om Mubarak avgår? Hur viktig är han för Israel och USA?

Efter misslyckandet i Irak är Mubarak viktigare än någonsin för USA som en trogen allierad i regionen. För Israel är det extremt viktigt att ha en allierad i det största grannlandet. Utan Egyptens hjälp skulle Israel till exempel inte kunna upprätthålla sin blockad av Gaza.
Vad har Egypten haft för roll i Mellanöstern?

Efter de fria officerarnas statskupp 1952, som kom efter en våg av strejker och studentprotester mot den brittiska ockupationen, spelade Egypten länge en ledande roll i regionen. Gamal abd el-Nasser gav stöd till befrielserörelser i bland annat Algeriet och Palestina - tyvärr samtidigt som han slog ned den politiska oppositionen och den fria fackföreningsrörelsen på hemmaplan. Men framförallt tjänade den egyptiska revolutionen som en förebild och inspirationskälla för motståndet mot europeisk kolonialism runt om i Afrika och Asien.

Sedan fredsavtalet med Israel och orienteringen mot USA har Egypten sällat sig till raden av konservativa stater som vill bevara status quo i regionen. 1991 skickade man trupper till den USA-ledda koalitionen mot Irak, och fick miljontals dollar i avskrivna lån som tack. Under invasionen av Irak 2003 gavs den amerikanska flottan fri passage genom Suez-kanalen. Idag talar företrädare för regimen ofta om Iran som det största hotet mot fred och stabilitet i regionen, snarare än Israel och USA.

Diskuterades skiftet av president i USA i egyptiska medier och i så fall hur?

Det har skrivits mycket om Obama, och under kriget mot Gaza var många intellektuella besvikna på hans tystnad kring konflikten. Men redan innan dess handlade mycket av det som skrevs om hans starka stöd till Israel under valrörelsen. Alla är glada över att bli av med Bush, men få har några större förhoppningar om att Obama ska göra några drastiska förändringar av USA:s utrikespolitik.
Den egyptiska arbetarrörelsen har under de senaste åren lett militanta och omfattande strejkrörelser inte minst i textilstaden Mahalla. Vad sker idag?
De senaste årens våg av strejker och arbetarprotester har varit de största sedan 40-talet, och den globala finanskrisens effekter lär inte dämpa missnöjet med regimens ekonomiska politik.

Vad som händer nu är att allt fler av landets arbetare har insett att om man vill uppnå några långsiktiga vinster så krävs starkare organisering. Därför pågår flera försök att bilda fria fackföreningar, utanför den statskontrollerade centralorganisationen. Det sker bland annat i Mahalla el-Kubra, som är ett historiskt centrum för den nationella textilindustrin och arbetarrörelsen och hemvist för Mellanösterns största fabrik, med över 20 000 anställda. En framgångsrik fri fackförening där skulle ha en enorm effekt på textilindustrin som helhet, och kommer därför att motarbetas av regimen med alla medel.
I centrum just nu står annars tiotusentals anställda på det statliga järnvägsbolaget, efter att tågtrafiken i landet stoppats två gånger på en vecka till följd av vilda strejker. Den senaste större tågstrejken, som inträffade 1986, stoppades med brutal repression efter två dagar. 200 arbetare arresterades och åtalades under landets “antiterrorlagar.” Att järnvägsarbetarna nu börjar organisera sig igen kan därför ses som ännu ett tydligt tecken på att missnöjet med den ekonomiska situationen har vuxit sig starkare än rädslan för statens repression.

Per Björklunds blog:
Egypt and beyond - Scribbles of a Swedish journalist in Cairo

 

Kalendarium

Inga händelser

Kontakta Oss!

Mail: info@socialister.se